PEM eller influensa?

Jag är osäker om det är en ny fas i förloppet, men senaste halvåret har jag varit väldigt frekvent sjuk med förkylningsliknande symptom. Är just nu snuvig, huvudvärk, ont i tänder, tjocka bihålor, trött och hängig. Det kan vara väldigt svårt att skilja på influensaliknande symptom och PEM då de kan te sig så lika. Vad som gör det hela än svårare att särskilja är att en del upplever att sjukdom kan medföra PEM-liknande symptom. Alltså att kroppen reagerar med ansträngingsutlöst utmattning som svar på exempelvis en förkylning. Jag läste i en större studie att människor med ME/CFS har "utmattade T-celler" vilket bidrar till att kroppen konstant har en immunrespons men inte lyckas "vinna" över de virus som finns i kroppen. 

Det här är intressant utifrån perspektivet att symptomen vidmakthålls på grund av en dysreglering av nervsystemet. Kan det vara så att ett hyperaktivt nervsystem överreagerar även på virus? Att kroppen går in i ett skyddsläge och överreagerar på det mesta. Det är exempelvis inte ovanligt att människor med ME/CFS och postcovid utvecklar nya allergier som de aldrig haft tidigare. Allergier ses ju bland annat som en överdriven respons på något som i praktiken är ofarligt (som pollen). 

Att utgå från mindbodyperspektivet innebär att utgå från att det egentligen inte är något grundläggande fel på kroppen. Utan att sympomen handlar om en skyddsmekanism från hjärnan, som går att lära om. Det innebär att de symptomen som i allra högsta grad är verkliga, inte är tecken på att det är något fel på kroppen. Det här går helt emot all intuition och sunt förnuft. Jag var mer eller mindre sängliggande igår och tänkte att jag hade antingen en ordentlig förkylning eller influensa. Jag läste några artiklar på longcovidcured.com (en sida som har mängder med bra resurser länkade om man är intresserad av mindbody-tekniker). Jag testade som hypotes idag att det i grund och botten inte är något fel på kroppen (det är inte någon influensa eller PEM, bara en vanlig förkylning), att jag är såpass sjuk som jag är i själva verket handlar om en överreaktion från nervsystemet. Jag påminde mig om att min kropp är 100% frisk. Så jag gick till ett café efter att jag lämnade barnen (jag har varit sjuk ett tag så bör inte vara särskilt smittsam). Sen tog jag en promenad. Och gick. Och gick. Sen satte jag mig och började skriva det här inlägget.  Igår kände jag mig riktigt sjuk och gick direkt hem och såg på TV. Sen vilade jag och kände mig helt utslagen. Jag lämnade inte lägenheten på hela dagen. Jag tänkte att jag "behövde vila eftersom jag är såpass sjuk". Det är ju en helt rimlig tanke och en helt rimlig respons. Men med synsättet att symptomen uppstår som respons på upplevt hot så måste man gå emot "sunt förnuft", eller vad vi lärt oss hittils om hur sjukdom fungerar och vad man ska göra för att bli bättre. Jag upplever det hela som en förvirrande process och där jag hela tiden aktivt måste påminna mig om att det inte är något fel på min kropp. Varje gång jag aktivt gör det, har jag blivit förvånad över hur normal jag faktiskt känner mig och hur mycket energi jag faktiskt har. 

Så här kan symptomen tänkas vidmakthållas vid kronisk smärta, ME/CFS, postcovid, IBS och fibormyalgi. (1) Något utlöser en rädslorespons. Det kan vara inre (symptom i form av hjärndimma, trötthet, smärta, yrsel, etc.) eller yttre (aktiviteter som träning, mentalt krävande aktiviteter, åka buss, särskilda livsmedel som jag reagerat negativt på tidigare, vara på arbetet, telefonsamtal, etc.). Det här leder till ett upplevt hot och sedan rädsla, vilket i själva verket ger mer symptom då hjärnan gör detta per automatik som en skyddsmekanism på upplevt hot. Att jag får mer symptom blir ett bevis på att det är något allvarligt fel i kroppen, att jag har en kronisk sjukdom, eller har något allvarligt fel i ryggen som vid exempelvis kronisk smärta. Det här leder till ytterligare känsla av upplevt hot och rädsla, och så är vi fast i en ond cirkel av symptom och rädsla, som ger mer symptom. Det skulle vara intressant om fynden kring utmattade T-celler är kopplad till denna process. Det finns till och med ett fält som utforskar just denna koppling vid namn psykoneuroimmunologi. Alltså hur hjärnan, psykologiska tillstånd och immunförsvaret påverkar varandra.

Hur man bryter denna cirkel handlar om att hitta en ny relation till symptomen. Så istället för att reagera med rädsla (vilket ju ger mer symptom) så handlar det om att möta symptomen med en känsla av trygghet. Detta är något som är lättare sagt än gjort. Exempelvis påminna sig om att det inte är något fel på kroppen. Jag är trygg. Jag är frisk. Eller andas lugnt och föreställa sig en trygg situation när symptomen dyker upp. 

Den här cirkeln av symptom och rädsla kan troligtvis vara omedveten för en del av oss. Den var det iallafall för mig. Det var inte förrrän jag lyckades aktivera mitt trygghetssystem som jag blev medveten av hur mycket rädsla för symptom och olika aktiviteter faktiskt dominerade hela mitt liv. Faktum är att det fortfarande smyger sig in än idag, och jag måste jobba aktivt med detta. Det tog ansträngning och tid, men idag ser jag det ofta som självklart att det inte är något inneboende fel på min kropp. Något som kändes väldigt långt borta att tänka i början när jag började arbeta med brain retraining.

Hur ska jag veta om det är PEM eller influensa? 

Det kan vara svårt att särskilja och svaret är nog detsamma som frågan om hur ska jag veta att mina symptom orsakas av hjärnan eller att det faktiskt är något medicinskt fel på min kropp? Svar: Det kan du nog aldrig säkert veta. Men det går att närma sig det som om det vore så. Som en hypotes som vi kan testa. Så nästa gång du är sjuk eller har influensaliknande symptom, kan du prova att påminna dig om att det inte är något fel på din kropp, att du är frisk, att det är en överreaktion på nervsystemet eller ett sätt för hjärnan att försöka skydda dig. Du kan visualisera dig i en trygg miljö eller dig själv som frisk och stark. Sen kan du försiktigt testa att göra saker med en känsla av lätthet och glädje. Saker du tycker om att göra eller tidigare tyckt om att göra. Om du märker att det går lättare än vad hjärnan tidigare övertygade dig om, att du har mer energi än vad du vanligtvis har, och att symptomen blir färre så kan det vara en indikation på att det hela handlar om hjärnans skyddsmekanism. Kanske lär du dig att du har "bara" en vanlig förkylning, och inte en ordentlig och ovanligt långdragen inflensaliknande historia. 

Vägen till att bli frisk är krokig troligtvis för de allra flesta, och ett sätt att utvärdera framgång är inte hur lite symptom du har, utan den respons du har på de symptom som dyker upp. Det är lätt hänt att hamna i tankar som "jag kommer aldrig bli av med det här" när symptomen kommer tillbaka om och om igen i nya skov. Men se om du kan se dessa symptom som övningstillfällen, en möjlighet att lära om hjärnans invanda respons på upplevt hot. Att jobba med brain retraining är en förvirrande process som kräver både tid och disciplin och en viss grad av tilltro till att det fungerar. Därför kan det vara en hjälp att regelbundet läsa berättelser av människor som blivit friska från liknande principer, och samtidigt sluta följa vanliga forum för postcovid, ME/CFS eller kronisk smärta. Och sedan utvärdera om det blir någon skillnad i vardagen.