När immunförsvaret påverkar hjärnan – varför rädsla och symptom kan hänga ihop

31.10.2025

Vår 6-åring hade en infektion nyligen. När han hade feber dök det plötsligt upp en rädsla för ormar, monster och mörker i mycket högre utsträckning än tidigare. Denna rädsla höll i sig ett tag efter sjukdomen. Det fick mig att fundera kring kopplingen mellan immunförsvaret och hjärnan.

Vad kronisk smärta kan lära oss om sjukdomsmekanismer

En central tanke inom mindbodyperspektivet är att symptomen vidmakthålls som en skyddsmekanism från hjärnan. När hjärnan känner av hot eller fara, så svarar den genom att symptom i form av extrem trötthet, sjukdomskänsla, hjärndimma, smärta, eller andra signaler.

Det här är näraliggande den biopsykosociala modellen på smärta. När vi gör illa handen, skickas en signal till hjärnan om att det finns en skada. Om hjärnan tolkar skadan som fara, så ger hjärnan i sin tur en signal om smärta. Det viktiga här är att hjärnan gör en bedömning. I de flesta fall så stämmer bedömningen överens och hjärnan ger signal om smärta när det behövs. I andra fall så gör hjärnan en felbedömning. Då ger hjärnan signal om smärta, fast det inte föreligger någon vävnadsskada. Smärtan sitter alltså inte i handen, utan "skapas" av hjärnan.

Inte bara skada som leder till smärta

Vår upplevelse av smärta påverkas av en mängd faktorer. En sådan är till vilken grad vi är rädda när vi upplever smärta. Ett anekdotiskt exempel som nämns i boken The Way out av Alan Gordon är en person som arbetade och klev på en spik som stack rakt upp. Spiken gick rakt genom skon och personen vrålade av smärta. När de sedan fick av skon så upptäckte de att spiken gått mellan tårna. Personen var helt oskadd.

En annan relation till smärtan

Inom Pain Reprocessing Therapy (PRT) som används på kronisk smärta handlar det om att förändra relationen till symptom. Om jag har en stark övertygelse om att min smärta i ryggen är tecken på att något är allvarligt fel, så kommer det enligt teorin bidra till hjärnans bedömning av fara och ge starkare smärtsignaler. Jag kommer exempelvis utveckla en stark rädsla för att göra vissa rörelser eller ägna mig åt fysisk aktivitet.

Om jag däremot via övningar som Somatic tracking övar upp en annan relation till smärtan (genom att se smärtan som hjärnans försök att skydda mig från fara, och aktivt ge signaler om trygghet till nervsystemet) så kommer sannolikt smärtan att avta. Det var just detta man provade i en RCT-studie på denna metod. 66% av deltagarna i studien blev delvis eller helt smärtfria (Ashar et al., 2021). Jag har läst om ett antal personer med postcovid som varit hjälpta av just dessa principer efter att ha läst ovan nämnda bok The way out med Alan Gordon.

Hur immunförsvaret påverkar hjärnan så vi fastnar

Covid-19 kan aktivera immunförsvaret och orsaka inflammation i hjärnan (Douaud et al., 2022; Mazza et al., 2021). Hos vissa kan detta leda till förändringar i limbiska systemet – amygdala, hippocampus, insula – områden som reglerar rädsla, trygghet och hotrespons.

Resultatet blir en neuroinflammatorisk stressrespons (Tracey, 2002): kroppen ställer in sig på fara. Rent evolutionärt kan det anses rimligt – du ska vila, isolera dig, undvika risker. Detta kan ta sig uttryck via ökning av ångest, tvångsbeteenden, social ångest, eller känslighet för mörker.

När hjärnan feltolkar fara

Efter en infektion kan det ske en överaktivering av det sympatiska nervsystemet ("fight/flight"). Det gör att hjärnan lättare tolkar neutrala stimuli (som symptom eller sociala situationer) som hot.

Några forskare (bl.a. Frankovich, Swedo, Chang 2021) har lyft att Covid-19 kan ge plötslig debut av ångest, tvång, tics eller emotionell instabilitet. Man lyfter även att det kan vara kopplat till ökade neuropsykiatriska symptom och sömnproblem. Jag minns själv att jag återkommande fick betydande svårigheter med koncentration och impulskontroll.

En egen erfarenhet

Jag minns ett tillfälle är jag hade som mest symptom att jag tog en kort promenad i skogen. Jag stötte plötsligt på någon som var ute och gick med hunden. Min kropp reagerade som om jag befann mig i en livshotande situation med en väldigt stark akut känsla av rädsla som inte alls stod i proportion till situationen - att stöta på någon annan som är ute och går. Jag har återkommande läst andra som upplevt liknande.

Ökad känslighet i hjärnans prediktiva system

Hjärnan kan vid sjukdom lära sig att "något är fel" och övergeneralisera hot (symptom eller situationer är farliga). Det blir till en ond cirkel där aktiviteter signalerar fara och hjärnan reagerar på dessa i form av mer symptom. Det faktum att vi får mer symptom blir ett bevis på att situationen är farlig.

Inför nästa aktivitet finns redan från början en förhöjd beredskap. Även efter aktiviteten finns en förhöjd beredskap och ökad vaksamhet på symptom (baserat på tidigare erfarenheter). Ett mönster utvecklas där immunpåverkan, hjärnan och inlärda hotreaktioner kan förstärka varandra.

En egen erfarenhet

När jag hade ett tydligt skov hade jag inte tränat mer än 10 sammanhängade minuter under ett års tid. Jag var mitt uppe i att läsa mycket om nervsystemet och brain retraining. Jag tog ett stort steg och tränade pulsträning i 60 minuter (absolut inget jag rekommenderar som ett första steg).

Dagen efter vaknade jag med påtagliga symptom och tänkte "Åh nej, jag VISSTE det" och förväntade mig att känna mig som en zombie kommande vecka. Då gjorde jag aktivt en övning som jag hade haft nytta av vid den här tiden. Några timmar senare var symptomen borta.

Det här upprepade sig och relativt snart var jag igång och tränade regelbundet igen. PEM (post extertional malaise) är ju ett av kärnsymptomen både vid ME/CFS och postcovid. Det här gav mig en ny erfarenhet och annat synsätt på mina egna episoder av PEM.

En växelverkan mellan immunförsvar och hjärnan

Kan vi påverka hjärnan genom att påverka immunförsvaret? Kosttillskott som gurkmeja och omega 3 (inflammationsdämpande) har visat sig kunna minska symptom på nedstämdhet och ångest.

Samtidigt som vi har sett att övningar som aktiverar det parasympatiska nervsystemet, som andningsövnignar och mindfulness har visat sig ha en positiv inverkan på immunförsvaret.

Vad kan man göra själv?

Minska överaktivering

Ett första steg kan vara att få ner överaktivering i sympatiska nervsystemet genom övningar du kan göra dagligen.

Du kan även aktivt sluta läsa om sjukdomen, använda telefonen mindre eller begränsa läsandet av nyheter (de handlar sällan om trygghet).

Det kan också handla att under en period, till den grad det är möjligt, undvika konflikter eller relationer som är en källa till stress. Det betyder inte att du ska undvika allt som är källa till stress på obestämd tid. Det handlar om att under en period minska onödiga stressorer, så att du under trygga omständigheter kan börja utforska och förändra relationen till symptom och situationer.

Förändra relation till symtom och situationer

Ett nästa steg är att träna om hjärnans förhöjda vaksamhet inför symptom och situationer med så kallad brain retraining. En källa till hot kan också vara vårt eget känsloliv som kan vara värt att utforska.

Minska inflammationsgrad

Andra sätt att få ner inflammation (om du vill jobba på två fronter) är att äta hälsosamt, prioritera sömn och få dagsljus. Även kosttillskott som gurkmeja, omega-3 och d-vitamin kan få ned inflammationsgrad.

Sammanfattning

Smärta är en bedömning av hjärnan, och ibland felbedömer den. Kanske kan liknande mekanismer gälla för en del med ME/CFS och postcovid. När vi är sjuka så förhöjs hjärnans hotsystem och signal om att "något är fel". Det blir en negativ spiral där neutrala händelser tolkas som farliga, och reaktionen blir ytterligare symptom. Erfarenheten blir ett bevis på att situationer är farliga. Det här utgör en brygga mellan immunologi, neurovetenskap och inlärningspsykologi som en del forskare idag tittar närmare på.

Genom att minska överaktivering och förändra vår relation till symptom och situationer så kan vi (i teorin och enligt min egen erfarenhet) minska symptomen. Se om du kan ta små steg inom din egen komfortzon för att testa denna hypotes för dig själv. Lyssna på din kropp och vad du tror är rätt för dig. Det betyder inte att symtomen är inbillade, men öppnar för att de kanske går att påverka och lära om.

Referenser (urval)

Guo, Z., et al. (2024). COVID-19 is associated with changes in brain function and structure: A multimodal meta-analysis of neuroimaging studies. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 164, 105792.
Frankovich et al., 2021, Frontiers in Psychiatry: föreslår att Covid-19 kan utlösa PANS-liknande neuropsykiatriska symptom via autoimmuna mekanismer.
Mazza et al., 2021, Brain, Behavior and Immunity: postcovid associerat med ångest, panik, tvång och sömnproblem även hos yngre.
O'Hare et al., 2022, JAMA Pediatrics: ökade ångest- och OCD-liknande symptom hos barn efter Covid.
Nath, 2022, Nature Reviews Neurology: diskuterar "neuroimmune loop" mellan infektion, mikrogliaktivering och limbisk dysreglering.
The Effects of Mind‑Body Therapies on the Immune System (Morgan, Irwin, Chung & Wang, 2014) — Översikt av 34 RCT-studier där mind-body-interventioner (t.ex. meditation, tai chi, yoga) visade minskade inflammationsmarkörer och påverkan på vaccination-respons.
A Systematic Review and Meta‑analysis of Randomized Clinical Trials of Psychosocial Interventions and Immune System Function (JAMA Psychiatry 2020) — Översikt över 56 RCTer med ca 4 060 deltagare; psykosociala interventioner associerades med förbättrad immunfunktion och minskad skadlig immunaktivitet.
Fear of pain and pain intensity: Meta‑analysis and systematic review (Markfelder & Pauli, 2020). Denna samlade 253 oberoende effektstorlekar från 42 463 deltagare och fann en positiv korrelation mellan smärtrelaterad rädsla och smärtintensitet hos personer med klinisk smärta.